Av Herb Egender
Det är svårt att exakt spåra rötterna till vår moderna Square och Round dans, för de är djupa och varierande. Visst, rötterna går tillbaka till vår engelska och franska förfäder, men det finns även spår av skotska, skandinaviska, spanska och andra element.
Man kan spekulera om att dansen i sig började som en härmande konst, dvs att den tidiga människan i vissa rituella danser imiterade djuren. Historiskt verkar dansen ha nått sin lägsta punkt under den klassiska grekiska tiden, då det sågs som en simpel aktivitet. Aristoteles skulle ha sagt, "Ingen medborgare ska driva dessa konster (musik och dans) så långt att han uppnår professionell status" och förvisade sådan verksamhet till slavar, frigivna slavar och utlänningar. Den store romaren, Cicero sade, "Ingen dansar om han inte är berusad eller mentalt obalanserad." Italien såg dansens pånyttfödelse under 1400-talet, men Frankrike kan sägas vara moder till den moderna konsten. Många av våra danstermer visar detta franska sammanhang, bland annat callet dos-a-dos, vilket betyder rygg-om-rygg.
Otvivelaktigt var den engelska förfadern till vår moderna squaredans den stora Morris-dansen. Den var en uppvisningsdans utförd av en utbildad grupp Morris dansare - sex män (kvinnor deltog inte) i två rader om tre. Senare, på 1600-talet blev country-danser på modet i England. Många var Longways eller Line danser, och vissa tror att contra fick sitt namn antingen från ett feluttal av "country" eller från det faktum att de dansades i två, motsatta linjer. Samtidigt gjorde folk "Rounds (ringar) för så många som kommer", av vilka några liknade kordanser som ofta dansades i mittskeppet i engelska kyrkor.
Fransmännen anammar och ändrar den engelska contradansen och kallade den för "Contredanse Anglais". De uppfann också en form av dans som kallas "Quadrille" (en term som ursprungligen avser ett kortspel). Det är "Quadrille" som de flesta pekar på som anfader till vår moderna squaredans. Men historien visar att "Dull Sir John" och "Faine I Would" var squaredanser populära i England för mer än 300 år sedan. Fransmännen utvecklade också "Contredanse Francais" eller "Cotilion" (senare ändrat till "Cotillion"), en dans som dansas i en fyrkantig formation med åtta dansare.
Den avgörande länken till det här förflutna var de dansmästare som kom till det här landet med våra förfäder och förde med sig danser från sitt hemland. En av de tidigaste noterna (och det finns inte många) om dessa danser finns i ett verk av John Playford, en musiker och danslärare. Hans bok, "The English Dancing Master - Plaine and Easy Rules for the Dancing of Country Dances, with Tunes to Each Dance" publicerades i sjutton upplagor mellan 1650
och 1728 och innehöll 918 danser. Samtidigt var pardanser populära. Fransmännen hade en ringdans som kallades branle, och det fanns gavott och menuett. Det var den mest vågade av alla danser, vals, som väckte stor uppmärksamhet när den infördes, för att det var tillåtet för en herre att hålla sin partner i en nära omfamning när de rörde sig på golvet. Denna fattning, som vi kallar nu stängd dansfattning, var känd under många år som valsfattning.
När pionjärerna flyttade västerut, följde danserna med dem. Många av danserna gick förlorade eller glömdes bort, men många bevarades, särskilt i de södra Appalacherna. De populära danserna etablerade sig som en av de djupaste rötterna till "western square dance". De populära danserna hade även en ”Caller” - USA:s enda unika bidrag till squaredansen. I den första delen av 1900-talet drabbades amerikansk dans av en stor nedgång. Quadrilles och contras dog. Man twosteppade valsen och glömde polka och schottis. En bråkig form av dans som kallades "Barndance" skapade ett prejudikat squaredansare länge har kämpat för att övervinna. Det tog en stor industriman och en föreståndare från en liten skola i Colorado för att lyfta den stora amerikanska folkrörelsen ur denna svacka.
Mr Henry Ford brukade semestra på Wayside Inn i Sudbury, Massachusetts. Där blev han intresserad av dansen genom en dansmästare vid namn Benjamin Lovett.
I programmet ingick gavotter, mazurkor, schottis, menuetter, Virginia reel, och andra square och round danser. Mr Ford försökte hyra Mr Lovett, som avböjde och påpekade att han hade ett fast avtal med värdshuset. Detta skapade inga problem för multimiljonären Ford, som helt enkelt köpte värdshuset och Mr Lovett’s kontrakt och tog med sig Mr Lovett tillbaka till Detroit. I Detroit-området, etablerade Mr Ford ett brett program för undervisning av square och round dans, inklusive radio sändningar och program för skolor. Han byggde en vacker danslokal i Greenfield Village och döpte den till ”Lovett Hall”. Den är fortfarande i bruk. År 1926 publicerade Mr Ford och Mr Lovett en bok som försåg många människor, som hade velat ha ett sådant uppslagsverk, med inspiration och material. Boken hade titeln "Good Morning". En av de människor som kastade sig över och slukade boken var en ung skolföreståndare i Colorado Springs, Colorado, vid namn Lloyd Shaw.
Lloyd "Pappy" Shaw insåg att Fords bok levererade endast en del av informationen om den amerikanska dansen, och att resten av det fanns under hans näsa i små städer och jordbruk och gruvsamhällen i hans eget västern. Han började mödosamt arbeta med att intervjua veteraner, samla dans och musik, forska. År 1939 publicerade han den första riktigt slutgiltiga arbetet om western squaredans - "Cowboy Dances". Senare publicerade han en bok om rounddans. Han tränade grupper med dansare i sin ”Cheyenne Mountain School” och tog dem runt i landet för uppvisningar och undervisning. Under sommaren hade han kurser för nya ledare, och western squaredans började växa som en löpeld. Naturligtvis var det på den tiden inte en fråga om det skulle finnas round danser. Det togs för givet att man skulle dansa Varsouvianna, en Schottis, Black Hawk-Waltz, och kanske, Blue Pacific Waltz. Det förekom ett hjälpord här och där för nya människor, men ingen cuer. Dansarna kunde danserna, precis som de kunde figurerna för många av squaredanserna såsom "Birdie In The Cage", "Lady 'Round The Lady" och "Dive For The Oyster".
Square dans började sin övergång från den traditionella, besökande par typ av dans till alla-fyra-paren-arbetar-tillsammans slags dans på 1950-talet. Callerna upptäckte att de kunde flytta alla samtidigt och på så vis skapa en intressantare dans. Så "uppfanns" och infördes ”Square Thru” (som hade dansat i contras i hundratals år) 1955, och andra rörelser följde snabbt.
Snart hade vi 16 ”basic-call”, och sedan 20 och sedan 32, och sedan… - ni känner till resten av historien.
På samma sätt började man skriva mer pardanser, och ”round dance”-bilden förändrades. Till att börja med memorerade dansarna danserna och bara ett och annat hjälpord var nödvändigt. Sedan blev danserna fler och mera komplexa, nya rytmer och termer lades till, och en ”cuer” blev en nödvändighet för många dansare som hade varken tid eller intresse att memorera stora mängder material.
Samtidigt stödde utvecklingen av elektroniska förstärkare övergången, eftersom det tillät callerna att hantera stora folkmassor. Det var inte längre nödvändigt att skrika, använda en megafon, eller att ha en caller i varje square. Square dance skivor, särskilt de små, och lätta att hantera 45-varvarna, eliminerade behovet av levande musik, med alla dess åtföljande problem och tillät en mycket större musikalisk variation och flexibilitet.
År 1974 höll, en organisation som heter CALLERLAB, The International Association of Square Dance Callers, sitt första convention. Det har hållits varje år sedan dess. CALLERLAB’s mål är att sprida principerna för nöje och vänskap som inrättats av de tidiga ledarna som "Pappy" Shaw och att standardisera squaredansens termer, timing och styling. ROUNDALAB, The International Association of Round Dance Teachers, arbetar mot samma mål för rounddans.
Genom många, många år har det varit ett nöje att dansa smidigt till bra musik och att dela en rolig aktivitet med underbara människor som har gjort square och round dans attraktivt och långlivat. Många nationella undersökningar visar att vi kanske glömmer en del av vår historia av roligt och gott kamratskap, och att komplexitet, konkurrens, strävhet och råhet har ersatt vissa av de värden som hölls kära av många. Det skulle vara synd att förlora det som har förts vidare genom så många generationer.
Från Western Square Dancing's hemsida.
Underhållen av Tom Dillander - -